Efter att ha varit väldigt hes i några månader gick Mats Hellsten, som under 30 år har arbetat inom digital tryckproduktion, till doktorn i början av 2017.
– Jag misstänkte inte att det var något allvarligt fel, men tyckte det var lite märkligt att hesheten inte gick över. Läkaren upptäckte direkt en knöl på halsen och det visade sig vara sköldkörtelcancer, berättar Mats när vi träffas på en fika på Kraftens hus, som han har besökt regelbundet det senaste året. Redan någon månad efter diagnosen opererades sköldkörteln bort och prognosen var till en början positiv. Ganska snart upptäcktes dock ett 20-tal metastaser i lungorna och under de första fem åren fick han fem radiojodbehandlingar på maxdos.
– Men redan efter tre behandlingar förstod man att metastaserna inte skulle försvinna. Fram till dess hade jag levt i föreställningen att den cancer jag hade drabbats av hörde till de lindriga. När läkaren gav mig diagnosen sade han ”ska man få cancer är sköldkörtelcancer en bra cancer att få.” Men den här utvecklingen fick mig att tappa modet helt, berättar Mats. Eftersom kroppen inte klarade fler behandlingar med radiojod blev nästa steg att sätta in så kallade bromsmediciner.
– Jag har tagit dem i två år nu. De har haft effekt men kroppen tar mycket stryk, konstaterar han och berättar om muskelsvaghet, magproblem och svår trötthet. Jag har alltid varit en fysiskt stark person men numera kan jag inte träna i den utsträckning jag skulle vilja och behöver. Ett stämband blev förlamat efter operationen vilket har lett till problem med andningen. När biverkningarna av behandlingen blev för svåra blev Mats sjukskriven på heltid. Under den tiden blev han uppsagd på grund av företagsflytt och nedskärningar.
– Att drabbas även ekonomiskt av sjukdomen blev något av en chock. Det har inte varit lätt att hantera allt med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samtidigt som man är allvarligt sjuk. Hela familjen har förstås påverkats men jag har hela tiden fått ett starkt stöd av min fru och mina två barn. Trots – eller kanske snarare på grund av – att det har känts motigt många gånger under de senaste åren har Mats hela tiden kämpat aktivt för att få hjälp av vården med att hantera sin sjukdom – inte bara rent medicinskt.
– Jag har fått bra hjälp av psykoonkologiska mottagningen på KS och har varit öppen för att delta i olika gruppträffar där merparten av deltagarna oftast är kvinnor. Jag har försökt ta reda på om det finns några särskilda kostråd vid min sjukdom och jag har prövat yoga.
– Framför allt har jag insett värdet i att umgås med andra i samma situation och ser idag att det finns ett stort behov av att skapa riktade aktiviteter för män med cancer. När Kraftens hus öppnade i mars 2023 kan man nästan säga att Mats hängde på låset. Detta är nämligen precis en sådan plats han har efterlyst i sitt mångåriga sökande efter rehabilitering.
– Sedan starten har jag deltagit i biblioterapi; skrivargrupper ledda av Felicia Hume, och det har varit mycket värdefullt för mig. Och jag brukar regelbundet och med stor behållning komma till de stunder som kallas ”Skäggfika” här. Vi män behöver hjälp med att våga samlas och bara prata. Det bästa med Kraftens hus är att det är så prestigelöst, att vem som helst bara kan komma hit förutsättningslöst och att det är fristående från sjukvården. Under de senaste fem åren har fyra av hans närmaste vänner fått olika cancerdiagnoser.
– Vi har känt varandra i mer än 30 år och umgås regelbundet, även familjevis. Det är en stor trygghet att känna samhörigheten i det här gänget, trots att vi alla har olika sätt att hantera våra sjukdomar. Kanske är det tack vare det stöd han har fått – letat upp själv – som Mats idag ser betydligt ljusare på sin livssituation.
– Jag gjorde misstaget att fråga en av mina läkare hur många år han trodde att jag hade kvar att leva och fick det vaga svaret ”fem-tio år”. Då börjar man ju automatiskt räkna ned vilket är helt meningslöst och verkligen förstör den tid man har kvar. Så jag uppmanar alla cancersjuka att aldrig ställa den frågan utan istället leva fullt ut varje dag och göra det man vill och kan NU – inte gå omkring och vänta på döden.